Dödligt hardcore, med inslag av slagborr

2011/02/09 08:00 av Tobias
5

Jag spelar som tidigare nämnt Bioshock 2 just nu. Självklart på Hard och utan Vita Chambers – så att alla kan förstå hur hardcore jag är! Nåja, kanske inte riktigt därför. Jag väljer ofta en svårare svårighetsgrad i genrer jag känner mig bekväm med, och när jag gör det kan det vara av flera anledningar. Det kan t.ex vara för att få en rejäl utmaning, en fin trofé, eller för att jag helt enkelt gjort allt annat i ett fantastiskt spel och det enda sättet att få ut mer är att spela om på en svårare svårighetsgrad. I det här fallet var det en kombination av ett och två. Platinum GET(!), och att få smaka på allt hårt, blött och kallt Rapture har att erbjuda! Jag vill stanna länge i denna underbara stad, och samtidigt bli lite förnedrad.

Vad som händer här, är att jag en bit in slås av den omvända svårighetsgradskurva den här typen av spel ofta kommer att bjuda på. Med den här typen av spel menar jag actionspel med rollspelsinslag. Eller något åt det hållet. Senast jag stötte på samma fenomen var i Darksiders, och det gör sig alltså påmint även här.

Det jag menar är att det börjar svårt. Man hinner känna att ”Whoa! Slutlökat, dags att passa sig!”. Men snabbt därefter, så fort man börjat få lite bättre vapen, lärt sig ungefär hur fiender beter sig, och uppgraderat lite andra förmågor så dalar svårighetsgraden snabbt. Börjar närma mig slutet nu, känner mig som en mördarmaskin, och har nog inte dött en enda gång de senaste två-tre banorna. Jämför då i början när det kändes som en omöjlighet att ens tänka tanken på att ta ned en Big Daddy.

Frågar mig om det är tänkt att vara så. Att man ska få känna sig tuff och stor mot det som skrämde en i början, eller om det bara är utvecklarnas feghet och lathet som gör att de inte vågar biffa upp spelets utmaning ju längre in man kommer. Att folk kanske slutar spela, och inte kommer köpa deras uppföljare. Har man väl valt något som heter Hard förväntar man väl sig inget annat? Eller är det helt enkelt så att balansgången att väga karaktärens utveckling mot en ökande svårighetsgrad och samtidigt ge känslan av framgång som är för svår?

5 kommentarer på Dödligt hardcore, med inslag av slagborr:

  1. Ina skriver:

    Det är en svår balans tror jag ja… Många vill känna att de blir starkare ju mer de spelar, men samtidigt att fienderna ska bli svårare också. Få spel har lyckats få spelaren att känna sig mäktigare och mäktigare men ändå behållit utmaningen. Hrm.

    Jag spelar f.ö. också Bioshock på Hard, trots att jag ogillar svåra spel. Det känns bara så passande just i de spelen.

  2. Tobias skriver:

    Ja, uppenbarligen riktigt svårt. Men jag tycker ändå att liksom väljer man hard så får de ju BRING IT, så att säga. Då har man ju valt att få det svårt, så man har ju bara sig själv att skylla. Fegt av utvecklarna! :P

    Håller med – det ger lite survival horror-känsla. Eller ja – i alla fall i början då. :)

  3. SpeLinnea skriver:

    Jag har sällan kommit över den svåra tröskeln när jag prövat högre svårighetsgrader. Det gör mig mest frustrerad när man kommit några timmar in och sen kör fast. Vissa spel kan man ju byta svårighetsgraden mitt i, men det är få förunnat och då kan man oftast bara byta ner den. Och inte upp igen om det blir för lätt. Det är en väldigt svår balans, som Ina också nämner.

  4. Tommy Håkansson skriver:

    Dödligt hardcore, med inslag av slagporr.
    Det var vad jag läste, och blev lite besviken. ;(

  5. Tobias skriver:

    Med finsk brytning är det mer eller mindre samma sak. ;P

Trackbacks:
  1. Tweets that mention JOHANNES vs. TOBIAS » Dödligt hardcore, med inslag av slagborr -- Topsy.com

Lämna en kommentar:

CommentLuv badge

Design, fulhackning och grafik av Tobias Mattsson, utifrån temat Lost Island
Kategoriikonerna är det någon gullig japan som gjort. Jag tog för givet att de var ok att använda för ickekommersiellt bruk.
© 2010-2011, det är nice, och alla texter tillhör JvsT.se