Inlägg sorterade efter författare

Kitase, FFXIII-2 & mingel med Loading.se

2011/11/09 14:58 av Johannes
3

Igår kväll vid 17-tiden samlades medlemmar från Loading, vid Fotografiska museet i Stockholm, för att träffa rollspelslegendaren Yoshinori Kitase. Jag var där  (Tobias var tvungen att jobba över) och minglade runt med Loading-människor, skakade hand med Kitase, försökte vinna en spelquiz och, sist men inte minst, kollade på en genomspelning av ett demo av FFXIII-2.

JvsT theme song!

2011/09/05 10:57 av Johannes
8

I fredags slog kreativiteten till - en text skrevs och senare skapades musik – på rekordtid fanns helt plötsligt det som tidigare hade saknats (!?).

Ta-da! Johannes versus Tobias, the theme song! Click it! You know you want it ^__^

Det är, om jag får säga det själv, en fantastisk liten visa med stor hitpotential och nödrim så det skriker om det. Klicka på hoppet för att läsa texten… nay, ska vi säga…  poesin!

First Person Mario

2011/07/27 08:03 av Johannes
4

För ett par veckor sedan visade en kompis till mig (och Tobias) det här klippet för oss.  Det visar hur Super Mario Bros skulle kunna se ut om det var utformat som ett FPS. Jag tyckte det var ganska åsm och när klippet dök upp igen, när jag slösurfade youtube, insåg jag att jag borde sprida det så gott jag kan till fler människor. Enjoy!

Edit: Nu kan ni även njuta av vår nya fina somriga layout som Tobias pixlat ihop, yeay! ^__^

Ordkriget

2011/07/15 11:27 av Johannes
4

Ordkrig!

De senaste veckorna har jag och mina vänner krigat mot varandra (med ord) i spelet Wordfeud. Det fungerar precis som den gamla brädspelsklassikern Alfapet (eller Scrabble för er som vi vill vara mer internationella), d v s du lägger ett ord och får poäng utifrån längd på ordet och hur knepiga bokstäver du använt och sedan går turen över till motståndaren. I Wordfeud har man 72 timmar på sig att göra sin tur innan motståndaren vinner på walk over. Detta är en smidig lösning som gör att man kan dra igång spelet, fundera och lägga ett ord när det finns tid över. När väl ordet är lagt kommer motståndaren få en liten notification i sin mobil att detta har skett, så man behöver inte hålla på och kolla spelet hela tiden i fall någonting har hänt.

Det finns ett svensk lexikon, och flera andra språk, inlagt i Wordfeud. Det svenska lexikonet är hyfsat komplett och det är endast vid ett fåtal tillfällen som jag har fått ord bortdömda som faktiskt finns i vårt språk.

Spelet finns till iOS och Android och det fungerar fint att spela mot varandra över plattformarna. Gott? Väldigt gott.

Länkar för att hämta hem spelet finner ni här: Wordfeud.com

Vill ni spela mot mig eller Tobias? Lägg till ”Yohanetsu” och/eller ”whckmstrjck” och skicka över en inbjudan till ett spel. Tjo!

Jag vill inte leka sandlåda, hink och vapen!

2011/04/07 13:55 av Johannes
4

Det här inlägget kommer handla om varför jag inte gillar Grand Theft Auto. Eller Red Dead Redemption. Och varför jag vill men inte riktigt vågar hoppas på L.A Noire.

Problemet ligger i min tv-spelsdna. Jag är programerad på en molekylär nivå att vilja klara spel. Jag VILL verkligen klara spelen jag startar. Jag vill se slutet. Jag vill känna mig färdig.

En gång i tiden har jag förmodligen sagt meningar i stil med ”Oh, hoppas det finns många sidouppdrag!” men jag har insett att detta är en lögn som faller från mina läppar. Eller, ja, rent initialt precis i stunden, då jag yttrar orden, är det inte en lögn men tiden gör mig till en lögnare. Om och om igen.

För det är där, i sidouppdragsträsket, jag fastnar. Vilket nästan alltid slutar med att jag inte klarar spelet. Kingdom Hearts II är ett bra exempel på det. Jag skojar inte när jag säger att jag har drygt 15-20 minuter kvar att spela för att klara det spelet. Jag ligger precis innan sista bossen och när jag kom dit började jag träska ner mig i sidouppdrag. Det var väl fem-sex år sedan och jag har fortfarande inte klarat spelet. Samma sak hände med Final Fantasy X (även om jag till slut tvingade mig att spöa Sin och klara spelet). Viljan att göra allt paralyzerar mig till slut. Jag vill se och göra allt.          

I find the total freedom paralyzing. When given the opportunity to do everything, I tend to do nothing.  Tycho, Penny Arcade.

GTA4 och Red Dead Redemption mötte samma öde. Jag spelade och gillade det jag såg men efter blott ett par timmar, i dessa spel designat för massor av speltid, känner jag inte längre för att spela mer. Jag har tröttnat.

Jag vill ha en tight skriven, helst linjär, story som griper tag. Jag vill inte göra små betydelselösa uppdrag som i helheten mest känns fåniga under premissen att ”du jobbar upp dig i den undre världen” eller gör dig ett ”namn i vilda västern”.

Jag håller tummarna hårt för att L.A. Noire inte faller ner i samma sandlådeträsk som GTA och RDR. Men jag är rädd att spelet kommer börja med ett uppdrag i stil med ”åk och köp donouts åt polischefen” och att det finns en karta med bokstäver som symboliserar nya uppdragsgivare men du har ingen aning om vilka som för historien vidare eller vilka som kommer få dig att utföra meningslösa uppdrag som inte påverkar något.

Detta blev verkligen ett virrvarr av egentligen två helt olika problem. Det ena är hur utvecklarna bakom sandlådespelen idag väljer att berätta sina historier och det andra är ett problem som ligger mer hos mig själv. Jag måste släppa sidouppdragen och klara spelet istället. Eller helt enkelt att programmera om mig själv att känna att det inte gör så mycket om spelet inte blir avklarat. Det viktigaste är väl att jag hade roligt under den tid då jag faktiskt spelade.

Design, fulhackning och grafik av Tobias Mattsson, utifrån temat Lost Island
Kategoriikonerna är det någon gullig japan som gjort. Jag tog för givet att de var ok att använda för ickekommersiellt bruk.
© 2010-2011, det är nice, och alla texter tillhör JvsT.se