Inlägg under ‘Funderingar’

Jag vill inte leka sandlåda, hink och vapen!

2011/04/07 13:55 av Johannes
4

Det här inlägget kommer handla om varför jag inte gillar Grand Theft Auto. Eller Red Dead Redemption. Och varför jag vill men inte riktigt vågar hoppas på L.A Noire.

Problemet ligger i min tv-spelsdna. Jag är programerad på en molekylär nivå att vilja klara spel. Jag VILL verkligen klara spelen jag startar. Jag vill se slutet. Jag vill känna mig färdig.

En gång i tiden har jag förmodligen sagt meningar i stil med ”Oh, hoppas det finns många sidouppdrag!” men jag har insett att detta är en lögn som faller från mina läppar. Eller, ja, rent initialt precis i stunden, då jag yttrar orden, är det inte en lögn men tiden gör mig till en lögnare. Om och om igen.

För det är där, i sidouppdragsträsket, jag fastnar. Vilket nästan alltid slutar med att jag inte klarar spelet. Kingdom Hearts II är ett bra exempel på det. Jag skojar inte när jag säger att jag har drygt 15-20 minuter kvar att spela för att klara det spelet. Jag ligger precis innan sista bossen och när jag kom dit började jag träska ner mig i sidouppdrag. Det var väl fem-sex år sedan och jag har fortfarande inte klarat spelet. Samma sak hände med Final Fantasy X (även om jag till slut tvingade mig att spöa Sin och klara spelet). Viljan att göra allt paralyzerar mig till slut. Jag vill se och göra allt.          

I find the total freedom paralyzing. When given the opportunity to do everything, I tend to do nothing.  Tycho, Penny Arcade.

GTA4 och Red Dead Redemption mötte samma öde. Jag spelade och gillade det jag såg men efter blott ett par timmar, i dessa spel designat för massor av speltid, känner jag inte längre för att spela mer. Jag har tröttnat.

Jag vill ha en tight skriven, helst linjär, story som griper tag. Jag vill inte göra små betydelselösa uppdrag som i helheten mest känns fåniga under premissen att ”du jobbar upp dig i den undre världen” eller gör dig ett ”namn i vilda västern”.

Jag håller tummarna hårt för att L.A. Noire inte faller ner i samma sandlådeträsk som GTA och RDR. Men jag är rädd att spelet kommer börja med ett uppdrag i stil med ”åk och köp donouts åt polischefen” och att det finns en karta med bokstäver som symboliserar nya uppdragsgivare men du har ingen aning om vilka som för historien vidare eller vilka som kommer få dig att utföra meningslösa uppdrag som inte påverkar något.

Detta blev verkligen ett virrvarr av egentligen två helt olika problem. Det ena är hur utvecklarna bakom sandlådespelen idag väljer att berätta sina historier och det andra är ett problem som ligger mer hos mig själv. Jag måste släppa sidouppdragen och klara spelet istället. Eller helt enkelt att programmera om mig själv att känna att det inte gör så mycket om spelet inte blir avklarat. Det viktigaste är väl att jag hade roligt under den tid då jag faktiskt spelade.

Colour me confused!

2011/03/25 09:57 av Johannes
6

 

Detta inlägg föddes på grund av avsnitt 56 av Radiogamer och Angelica Norgren som i det avsnittet tog upp färgblindhet i samband med spelande. Jag applåderar detta då jag är en som lider till och från av denna defekt.  

Färgblindhet betyder oftast inte att man inte kan se färger alls utan att snarare att det kan vara svårt att skilja dem åt. Jag har personligen problem att skilja på färger som ligger nära varandra på färgskalan. Jag förväxlar ljusgrön med gul, lila med blått, rött med brunt och så vidare. Det är inte ett så stort problem att jag går ut i absurt färgmatchade kläder men det kan hända att jag råkar måla mina solar ljusgröna (för att ta ett exempel från verkligheten). 

Jag är inte ensam om detta. Drygt 8% av alla män och 1% av alla kvinnor drabbas av färgblindhet. Det är alltså drygt en tjugondel av alla potentiella gamers. (Tack Angelica för mattelektionen).  

Blizzard är en av få företag som jag känner till som lagt till ett alternativ för färgblinda i inställningarna. De blev medvetna om problemet när de släppte instancen Karazhan där det fanns en drake vid namn Netherspite som sköt tre strålar i rött, grönt och blått. Jag hade aldrig problem med just den bossen men jag kan helt klart förstå hur frustrerande det måste varit att inte kunna skilja färgerna åt.   

Jag är framförallt förvånad över att det är så få spel som är baserade på färger som tänker på detta. Det finns flera puzzelspel som rent av är ospelbara för mig på grund av deras färgskala. Tyvärr gäller detta även andra genres. 

För någon månad sedan kollade jag på när Tobias spelade Battlefield: Bad Company 2 och jag hade stora problem att urskilja fiender mot lagkamrater på tv-skärmen. Det är inte första gången jag har det här i problemet i en shooter. 

Call of Duty: Black Ops

Det finns förmodligen många som fnyser åt det här ”problemet” men samtidigt är lösningen så enkel att den alltid borde implementeras. Kära utvecklare av spel, ge mig möjligheten att välja färger själv, tack.  

Edit: Det har kommit fram av kommentarerna nedan att CoD: Blops har inställningar för färgblinda vilket är helt fantastiskt! Hopaps fler företag går i Blizzards och Treyarchs fotspår! /J

Kort om Mass Effect 2.

2011/03/12 12:24 av Johannes
3

Yes, jag har spelat det nu. Ett tag funderade jag faktiskt på att inte spela Mass Effect 2. Jag var, eller är, enormt trött på alla texter, diskussioner, foruminlägg, podcasts, och så vidare som ständigt pratar om detta spel och sällan ackompanjerat med någon slags kritik. Hyllningskören är enorm och massiv. Kunde det verkligen vara så bra?

Jag tog i alla fall till slut tag i saken och köpte spelet. Igår klarade jag huvudkampanjen efter 35 timmar och jag får erkänna att spelet är mycket, mycket bra. Världen är fantastiskt, stämningen, storyn, karaktärerna, röstskådespeleriet, grafiken, musiken. Allt är toppklass.

Jag sitter kvar med tre tankar efter spelets slut.

1. Ge mig samma spel fast i ett peka-klicka äventyr alternativt renodlat rollspel. Då skulle det nog kunna bli mitt favoritspel alla kategorier (d v s jag upplever shooter-delen som ett nödvändigt ont).
2. Ge mig ett nytt Blade Runner-spel.
3. Vem på bioware tyckte att hela ”scanna världar efter mineraler” var en rolig idé. WTF!

Det är förjävligt, jag vet, men jag får helt enkelt sälla mig till hyllningskörerna. Nu ska jag ge mig på allt extra material som släppts till spelet och suga på karamellen så länge som möjligt! Tjo!

Dödligt hardcore, med inslag av slagborr

2011/02/09 08:00 av Tobias
5

Jag spelar som tidigare nämnt Bioshock 2 just nu. Självklart på Hard och utan Vita Chambers – så att alla kan förstå hur hardcore jag är! Nåja, kanske inte riktigt därför. Jag väljer ofta en svårare svårighetsgrad i genrer jag känner mig bekväm med, och när jag gör det kan det vara av flera anledningar. Det kan t.ex vara för att få en rejäl utmaning, en fin trofé, eller för att jag helt enkelt gjort allt annat i ett fantastiskt spel och det enda sättet att få ut mer är att spela om på en svårare svårighetsgrad. I det här fallet var det en kombination av ett och två. Platinum GET(!), och att få smaka på allt hårt, blött och kallt Rapture har att erbjuda! Jag vill stanna länge i denna underbara stad, och samtidigt bli lite förnedrad.

Jag har kommit fram till att jag vill trycka på knappar

2011/01/27 17:06 av Tobias
0

Typexempel på sköna knappar som man vill trycka på. Mycket och länge. Gärna snabbt som fan.

Är jag ensam om detta? Är det någon sjuk böjelse eller bara naturligt? Jag har köpt ganska många spel till min iPod Touch den tiden jag haft den, både stora och små, och gett de flesta en ärlig chans. Vissa har fångat mig en del, andra inte. Få har fått mig att hålla mig fast från början till slut. Det blir mest kort slöspelande även på de tyngre titlarna, om ens det. Jag tappar intresset snabbt, även om jag gillar spelet, och någonstans ändå vill ta mig vidare. Broken Sword och Game Dev Story är några av de senaste exemplen här. Värt att nämna här är även att jag spenderar ca tre timmar i lokaltrafiken till och från kontoret varje dag, så tiden och möjligheterna finns. Hela tiden.

Efter mångt och mycket tror jag att jag till sist lyckats sätta fingret(!) på vad felet är. Jag vill trycka på knappar. Därför tycker jag att iPods, Androids och andra helt touchscreenbaserade format ofta är skittråkiga som spelplattformar. Taktil feedback! Det ska klicka kärleksfullt, eller fjädra fint under mina fingrar. Gärna låta behagligt. Detta är en stor del av upplevelse för mig, och det är ingenting jag kan få av en kall och hård glasskiva, eller tvivelaktig gyrostyrning.

Design, fulhackning och grafik av Tobias Mattsson, utifrån temat Lost Island
Kategoriikonerna är det någon gullig japan som gjort. Jag tog för givet att de var ok att använda för ickekommersiellt bruk.
© 2010-2011, det är nice, och alla texter tillhör JvsT.se