Inlägg i kategorin ‘Krönika’

Jag vill inte leka sandlåda, hink och vapen!

2011/04/07 13:55 av Johannes
4

Det här inlägget kommer handla om varför jag inte gillar Grand Theft Auto. Eller Red Dead Redemption. Och varför jag vill men inte riktigt vågar hoppas på L.A Noire.

Problemet ligger i min tv-spelsdna. Jag är programerad på en molekylär nivå att vilja klara spel. Jag VILL verkligen klara spelen jag startar. Jag vill se slutet. Jag vill känna mig färdig.

En gång i tiden har jag förmodligen sagt meningar i stil med ”Oh, hoppas det finns många sidouppdrag!” men jag har insett att detta är en lögn som faller från mina läppar. Eller, ja, rent initialt precis i stunden, då jag yttrar orden, är det inte en lögn men tiden gör mig till en lögnare. Om och om igen.

För det är där, i sidouppdragsträsket, jag fastnar. Vilket nästan alltid slutar med att jag inte klarar spelet. Kingdom Hearts II är ett bra exempel på det. Jag skojar inte när jag säger att jag har drygt 15-20 minuter kvar att spela för att klara det spelet. Jag ligger precis innan sista bossen och när jag kom dit började jag träska ner mig i sidouppdrag. Det var väl fem-sex år sedan och jag har fortfarande inte klarat spelet. Samma sak hände med Final Fantasy X (även om jag till slut tvingade mig att spöa Sin och klara spelet). Viljan att göra allt paralyzerar mig till slut. Jag vill se och göra allt.          

I find the total freedom paralyzing. When given the opportunity to do everything, I tend to do nothing.  Tycho, Penny Arcade.

GTA4 och Red Dead Redemption mötte samma öde. Jag spelade och gillade det jag såg men efter blott ett par timmar, i dessa spel designat för massor av speltid, känner jag inte längre för att spela mer. Jag har tröttnat.

Jag vill ha en tight skriven, helst linjär, story som griper tag. Jag vill inte göra små betydelselösa uppdrag som i helheten mest känns fåniga under premissen att ”du jobbar upp dig i den undre världen” eller gör dig ett ”namn i vilda västern”.

Jag håller tummarna hårt för att L.A. Noire inte faller ner i samma sandlådeträsk som GTA och RDR. Men jag är rädd att spelet kommer börja med ett uppdrag i stil med ”åk och köp donouts åt polischefen” och att det finns en karta med bokstäver som symboliserar nya uppdragsgivare men du har ingen aning om vilka som för historien vidare eller vilka som kommer få dig att utföra meningslösa uppdrag som inte påverkar något.

Detta blev verkligen ett virrvarr av egentligen två helt olika problem. Det ena är hur utvecklarna bakom sandlådespelen idag väljer att berätta sina historier och det andra är ett problem som ligger mer hos mig själv. Jag måste släppa sidouppdragen och klara spelet istället. Eller helt enkelt att programmera om mig själv att känna att det inte gör så mycket om spelet inte blir avklarat. Det viktigaste är väl att jag hade roligt under den tid då jag faktiskt spelade.

Colour me confused!

2011/03/25 09:57 av Johannes
6

 

Detta inlägg föddes på grund av avsnitt 56 av Radiogamer och Angelica Norgren som i det avsnittet tog upp färgblindhet i samband med spelande. Jag applåderar detta då jag är en som lider till och från av denna defekt.  

Färgblindhet betyder oftast inte att man inte kan se färger alls utan att snarare att det kan vara svårt att skilja dem åt. Jag har personligen problem att skilja på färger som ligger nära varandra på färgskalan. Jag förväxlar ljusgrön med gul, lila med blått, rött med brunt och så vidare. Det är inte ett så stort problem att jag går ut i absurt färgmatchade kläder men det kan hända att jag råkar måla mina solar ljusgröna (för att ta ett exempel från verkligheten). 

Jag är inte ensam om detta. Drygt 8% av alla män och 1% av alla kvinnor drabbas av färgblindhet. Det är alltså drygt en tjugondel av alla potentiella gamers. (Tack Angelica för mattelektionen).  

Blizzard är en av få företag som jag känner till som lagt till ett alternativ för färgblinda i inställningarna. De blev medvetna om problemet när de släppte instancen Karazhan där det fanns en drake vid namn Netherspite som sköt tre strålar i rött, grönt och blått. Jag hade aldrig problem med just den bossen men jag kan helt klart förstå hur frustrerande det måste varit att inte kunna skilja färgerna åt.   

Jag är framförallt förvånad över att det är så få spel som är baserade på färger som tänker på detta. Det finns flera puzzelspel som rent av är ospelbara för mig på grund av deras färgskala. Tyvärr gäller detta även andra genres. 

För någon månad sedan kollade jag på när Tobias spelade Battlefield: Bad Company 2 och jag hade stora problem att urskilja fiender mot lagkamrater på tv-skärmen. Det är inte första gången jag har det här i problemet i en shooter. 

Call of Duty: Black Ops

Det finns förmodligen många som fnyser åt det här ”problemet” men samtidigt är lösningen så enkel att den alltid borde implementeras. Kära utvecklare av spel, ge mig möjligheten att välja färger själv, tack.  

Edit: Det har kommit fram av kommentarerna nedan att CoD: Blops har inställningar för färgblinda vilket är helt fantastiskt! Hopaps fler företag går i Blizzards och Treyarchs fotspår! /J

Det tyngsta regnet

2010/12/30 13:17 av Johannes
2

Oh, where have you been, my blue-eyed son?

Heavy Rain är ett väldigt omdebatterat spel, en vattendelare (no pun intended) mellan de som drogs ner i dess svärta och de som avfärdade det med en axelryckning som ytterligare ett ambitiöst men misslyckat experiment från David Cages Quantic Dream.

Många aspekter av spelet har diskuterats ingående i recensioner, forumtrådar och diverse Podcasts. Det handlar ofta om kontrollen, grafiken, skådespeleriet, om ”Jasoooooon” eller den stora ambitionen och det pretentiösa i jakten på att skapa något mer. Ofta kombinerat med väldigt många klagomål.

Men sällan om döden.

Hook Worlds och legenden om qpawn

2010/12/22 20:52 av Johannes
2

Ett av mina absoluta favoritspel på iOS är Hook Champ. Det är förmodligen ett av de spel som jag spenderade mest tid med under 2009.

Under månaderna som följde spelets release bildades ett stort följe av spelare som började tävla mot varandra om vem som kunde ta sig igenom banorna på snabbast tid.

I en forumtråd på Touch Arcade för Hook Champ började det diskuteras flitigt om olika rekord och tips & tricks för att erövra placeringar på ”High Score”-listorna i spelet.

Det visade sig snart att det fanns en spelare som hade placerat sig som nummer ett på alla listor och om det inte var märkligt nog så dröjde det blott timmar innan denne spelare hade erövrat ”nummer ett”-placeringen igen efter att någon annan lyckats ta platsen.

En legend var född.

En skinande retrospektivresa

2010/12/21 11:10 av Johannes
2

Jag har börjat utforska min dåtid. Jag lämnar nu och går tillbaka till förr. Jag skjuter hög upplösningen och fantastiska 3D-effekter åt sidan och kastar mig hejdlöst in i blockiga texturer och hackig game play.

Frågan, som en del förmodligen ställer sig, är nog: ”Varför vill du att dina ögon ska blöda av pixliga sår, Johannes?”

Ja, varför? Det ska jag faktiskt berätta. ”Vilken tur, yay!”

Vi får börja någonstans i tiden då jag ännu inte var en vuxen man men samtidigt inte längre ett barn. Som fjunig yngling, utan större erfarenheter, omedveten om vilka ansvar som skulle komma senare livet och fylld med tonårsångest lät jag mig själv sjunka in i färgglada världar fyllda med all den fantasi som vår egen gråa värld verkade sakna.

En av dessa världar fanns i ett spel som hette Shining Force.

Stridssekvens från Shining Force

Design, fulhackning och grafik av Tobias Mattsson, utifrån temat Lost Island
Kategoriikonerna är det någon gullig japan som gjort. Jag tog för givet att de var ok att använda för ickekommersiellt bruk.
© 2010-2011, det är nice, och alla texter tillhör JvsT.se